...
Att saknad kan vara så himla jobbig, det trodde jag inte! Saknad är nog den värsta känslan, näst efter ångest och sorg. Men samtidigt kan saknad vara en slags sorg. Eller?
Jag och Johanna bodde alltså i samma lägenhet, samma rum och samma säng under tre månaders tid. Vi spenderade, mer eller mindre, varje vaken minut tillsammans! Så mycket tid har jag aldrig ens spenderat med Robin. Även fast vi bott tillsammans i mer än två år nu.
När jag sen åkte därifrån kändes det helt tomt. Alla saker Johanna hade för sig, även dom jag störde mig på, saknade jag!
Saknar hennes snarkningar, saknar att hon är så förbannat slarvig, saknar hennes dumma blåsta kommentarer, saknar hur hon slörprar när hon dricker vatten, saknar hur hon kröp intill mig och sa att hon var kramig. Saknar till och med när vi på morgonen tog våran första cigg och hon säger; Jag har sån klump i magen, ska vi strunta i jobbet?
Ja, saknar även hur hon kom fram till mig på fyllan och villan och bad om ursäkt, än en gång, att hon druckit tequeila. Behöver jag säga att jag saknar allt med henne?
Saknar att bara kunna sitta timme efter timme och prata om allt.
I våran första lägenhet hade vi balkong, där satt vi på kvällarna. Kedjerökte och pratade! Kunde komma på oss själva vid fem-sex på morgonkvisten, då satt vi alltså fortfarande kvar.
Självklart saknar jag Malaga. Alla människor jag träffade och umgicks med där. Livet vi hade. För jag hade ett liv där, ett helt annorlunda liv mot mitt liv här hemma!
Även innan vi åkte "umgicks" Johanna och mycket. I telefon! Pratade säkert tre-fyra timmar varje dag med varandra! Och när man lär känna en människa så, så lär man verkligen känna allt om personen! Det är inte mycket jag inte vet om Johanna. Numera vet jag även hur hon funkar i praktiken. Vilket jag inte gjorde innan vi åkte till Malaga!
Självklart saknade jag mina vänner jag har här hemma när jag var i Malaga. Men det var på ett annat sätt. Jag har aldrig umgåtts så intimt och mycket med någon här hemma som jag gjorde med Johanna. Om jag hade åkt med någon annan hade jag sjävklart saknat den nu också!
Johanna har blivit en av dom närmsta och bästa jag har. Hon är verkligen så himla bra!
Johanna, älskar dej!
Nu har jag försökt förklara min saknad, hoppas ni förstår :) ___________________________________________________________________________________
Ja, nu sitter jag på jobbet. Men ska åka hem alldeles strax.
Blir en lugn kväll tror jag allt. En minigolf skulle inte sitta fel, som vanligt :P
out.
Jag och Johanna bodde alltså i samma lägenhet, samma rum och samma säng under tre månaders tid. Vi spenderade, mer eller mindre, varje vaken minut tillsammans! Så mycket tid har jag aldrig ens spenderat med Robin. Även fast vi bott tillsammans i mer än två år nu.
När jag sen åkte därifrån kändes det helt tomt. Alla saker Johanna hade för sig, även dom jag störde mig på, saknade jag!
Saknar hennes snarkningar, saknar att hon är så förbannat slarvig, saknar hennes dumma blåsta kommentarer, saknar hur hon slörprar när hon dricker vatten, saknar hur hon kröp intill mig och sa att hon var kramig. Saknar till och med när vi på morgonen tog våran första cigg och hon säger; Jag har sån klump i magen, ska vi strunta i jobbet?
Ja, saknar även hur hon kom fram till mig på fyllan och villan och bad om ursäkt, än en gång, att hon druckit tequeila. Behöver jag säga att jag saknar allt med henne?
Saknar att bara kunna sitta timme efter timme och prata om allt.
I våran första lägenhet hade vi balkong, där satt vi på kvällarna. Kedjerökte och pratade! Kunde komma på oss själva vid fem-sex på morgonkvisten, då satt vi alltså fortfarande kvar.
Självklart saknar jag Malaga. Alla människor jag träffade och umgicks med där. Livet vi hade. För jag hade ett liv där, ett helt annorlunda liv mot mitt liv här hemma!
Även innan vi åkte "umgicks" Johanna och mycket. I telefon! Pratade säkert tre-fyra timmar varje dag med varandra! Och när man lär känna en människa så, så lär man verkligen känna allt om personen! Det är inte mycket jag inte vet om Johanna. Numera vet jag även hur hon funkar i praktiken. Vilket jag inte gjorde innan vi åkte till Malaga!
Självklart saknade jag mina vänner jag har här hemma när jag var i Malaga. Men det var på ett annat sätt. Jag har aldrig umgåtts så intimt och mycket med någon här hemma som jag gjorde med Johanna. Om jag hade åkt med någon annan hade jag sjävklart saknat den nu också!
Johanna har blivit en av dom närmsta och bästa jag har. Hon är verkligen så himla bra!
Johanna, älskar dej!
Nu har jag försökt förklara min saknad, hoppas ni förstår :) ___________________________________________________________________________________
Ja, nu sitter jag på jobbet. Men ska åka hem alldeles strax.
Blir en lugn kväll tror jag allt. En minigolf skulle inte sitta fel, som vanligt :P
out.
Kommentarer
Trackback